En första hammare för tillverkning av stångjärn anlades här 1625, vilket gör Borgviks bruk till ett av de äldsta enskilda hammarbruken i Värmland. Lokaliseringen av bruket kan tyckas märklig, med tanke på de långa och tunga tackjärnstransporterna, men fördelarna god tillgång på vattenkraft och träkol samt tillgång till en Vänerhamn som möjliggjorde export främst via Göteborg övervägde.
Transporterna av malm från de olika gruvorna, främst Persberg i Värmlands bergslag, till Lungsund och därefter av tackjärn från Lungsund genom sju kyrksocknar till Borgvik blev med tiden en både dyr och omständig historia. Det skulle visa sig fördelaktigare att transportera malmen sjöledes direkt till Borgvik från Kristinehamn, och att producera tackjärnet i Borgvik. Av den anledningen bygger man man en masugn som står färdig 1865, efter tre års byggtid.
Hyttan med masugn låg i anslutning till forsen medan smedjorna var placerade i hamnområdet. De olika smedjorna låg uppradade längs älven: lancashiresmedja, räcksmedja samt manufaktur-och spiksmedja samt även ett valsverk. Idag finns endast en byggnad bevarad i det gamla smedjeområdet, Labbi, en stuga för rast och vila som står precis vid infarten till hamnen.
På andra sidan älven finns Järnvågen och Hamnkontoret fortfarande kvar än i dag. I Järnvågen vägdes och lagrades järnet innan det skeppades vidare ut i värden.
En hästdragen järnväg Rallvägen, användes för transporter inom bruket mellan hyttan, smedjorna och Järnvågen. En liten bit av den, med räls, vändskiva och rallvagn, finns bevarad vid museet.